Lite om mig

Vem är då jag som skriver här? Och varför kan jag inte bara skriva om hur jag mår i min "vanlig", icke-anonyma blogg (för jag har såklart en sådan också)?

Jag tänker ju som sagt inte lämna ut några detaljer men jag kan iaf berätta att jag är en ung vuxen kvinna. Eller tjej om man så vill. Jag är under 25 år iaf. Och jag har en sambo.

Jag har spenderat halva mitt liv inom psykiatrin, på behandlingshem, i jourhem och på vårdavdelningar och genomgått alla sorters utredningar. För sju år sedan fick jag diagnosen Bipolär sjukdom, typ I, och två år senare även diagnoserna ADHD, blandad typ, och Aspergers syndrom.

Läkarna har dock börjat prata om att jag nog snarare är schizoaffektiv än bipolär med tanke på hur mycket psykotiska symptom jag har haft och att jag har upplevt några av dem även i mitt normala stämningsläge. Jag har dessutom ofta kvar många sådana symptom betydligt längre än man "ska" om man bara är manisk eller deprimerad.

Det gör ju inte så stor skillnad rent praktiskt, det är mer en klassificeringsfråga som inte kommer att påverka min behandling särskilt mycket.

Innan jag fick mina neuropsykiatriska diagnoser stod det i min journal att jag hade antisocial, narcissistisk, borderline, passiv-aggressiv och histrionisk personlighetsstörning. Samt generellt ångestsyndrom. Det är sådant man inte vill att t.ex en blivande arbetsgivare ska få reda på.

I yngre tonåren fick jag min första djupa depression, ätstörningar och panikångest med agorafobi (det var så mitt dåliga mående började). Jag utvecklade även ett allvarligt självskadebeteende, skar och brände mig uppemot 50 gånger/dag. Det slutade jag med över en natt för snart fem år sedan och jag har aldrig fallit tillbaka i det även om mina armar, där varje centimeter är fylld med ärr, är en ständig påminnelse.

Som sagt så är jag idag en "lyckad" person och jag känner mig ofta väldigt lycklig. Jag har nästan alltid kraft nog att jobba för att nå mina mål. Jag HAR mål i livet, bara en sådan sak!

Men även nu har jag självklart dåliga dagar (som alla andra) och ibland utvecklas de dagarna till dåliga veckor, då och då även till längre perioder. Nu var det nog iaf 1,5 år sedan jag vårdades inom slutenvården sist men för bara 2-3 år sedan var jag inlagd med bara några veckors uppehåll under ett halvårs tid.

Det senaste året har jag verkligen fokuserat på att hålla mig frisk, att hålla de få fasta rutiner jag har och att se till att verkligen ta mina mediciner varje dag (Abilify, Truxal och Topimax). Jag har fått körkortstillstånd och vill verkligen inte fucka upp det, det dras nämligen in direkt om jag skulle bli inlagd för mani innan juni i år.

Ikväll ska jag och min sambo ut och festa, något vi inte gör så ofta (då vi är rätt fattiga just nu) och det ska bli kul även om jag är lite trött just nu. Jag får väl ta lite extra ADHD-medicin helt enkelt, då brukar jag kunna hålla mig vaken iaf.