Resultat (15/8-30/8)

Jag orkar inte vänta på att det ska gå en månad så jag postar mina resultat för de senaste två veckorna redan nu. Vet inte varför men det är väldigt motiverande för mig (den här perioden har jag dessutom fuskat en del och inte ansträngt mig särskilt mycket så det behövs verkligen).

Resultaten för andra månaden 

(+ total minskning):

Vikt: -2,8 kg (-8,9 kg)
BMI: -0,9 (-3,0)
Kroppsfett: 25.75% (från början 28.09% - mätt med US Navy-metoden)

Kroppsmått:

Midja: -3 cm (-15 cm)
Höft: -2 cm (-16 cm)

Bröst: -1 cm (-3 cm)
Överarm: -1,5 cm (-4,5 cm)
Underarm: -0,3 cm (-1,3 cm)
Lår (högst upp): -1,5 cm (-4,5 cm)
Lår (ovanför knät): -1 cm (-3 cm)
Vad: -0,5 cm (-2,5 cm)

Igår provade jag kläder igen, bl.a några plagg som jag haft nedpackade sedan mitten på juli. Nästan alla är för stora nu men jag kan fortfarande ha dem som ser bra ut när de är lite oversized. Just nu har jag ungefär strl 40/M i tröjstorlek, fortfarande strl 33/32 i jeans och strl 42 i byxstorlek.

De sista dagarna har jag försökt stabilisera vikten genom att äta mer normalt i några dagar, vilket verkar ha fungerat bra. Jag har inte gått upp någonting iaf och nu har jag återupptagit bantandet igen och det fungerar bra hittills. Är speciellt nöjd över midjemåttet såhär långt (-15 cm på sex veckor!).

Jag har dessutom slutat röka sedan fyra dagar tillbaka (vet inte om det är för alltid, jag slutade bara av en slump) och det fungerar också bra så jag känner mig rätt stolt över mig själv just nu. :)

Delmål #1 avklarat!

Blev överraskad när jag ställde mig på vågen imorse och den två gånger i rad visade att jag hamnat exakt på min första delmålsvikt. Det gick mycket snabbare än väntat, men jag har ju faktiskt inte hårdbantat från en såhär hög vikt förut så det kan mycket väl vara därför.

Nu är det bara att ta sikte mot delmål #2: -6 kg till. Den här gången har jag inte heller någon deadline men jag kommer nog att försöka klara av det så snabbt som möjligt, även om det inte går lika snabbt som det gjort hittills. 

Jag tänkte ta det lite lugnare efter delmål #3, när jag väl har kommit över den "tuffa" biten och den faktiska övervikten (de resterande kilona är ju bara rent estetiska). Då kan jag börja vara lite snällare mot mig själv, just nu är jag ganska sträng. Inget fusk med varken träning eller mat. 

(Det första undantaget kommer att bli nu till helgen på festen men det blir ett litet undantag och en engångsföreteelse. Sedan är det raka vägen tillbaka till bootcamp.)

Packat och klart

Nu har jag packat inför en kortare resa jag ska göra imorgon. Jag kommer att flyga, något jag faktiskt är rädd för. Får väl ladda upp med Xanor på morgonen...

Jag stötte på ett problem när det kom till packningen. Eftersom en del av resan kommer att bestå av en riktigt fancy middag behövde jag något riktigt snyggt men samtidigt lite classy att ha på mig. Problemet var bara att jag blivit för smal för de flesta av mina gamla kläder nu (även de jag hade planerat att kunna ha vid det här laget, t.ex en kavaj i strl 40 som jag längtat efter att kunna använda igen). 

Jag hittade efter många rundor i garderoben en liten svart Gina Tricot-klänning i strl 38 som jag faktiskt lyckades klämma mig i så det löste sig till slut, även om den är i kortaste och tightaste laget. Jag får väl ha strumpbyxor på mig och en snygg kofta över. 

Det känns faktiskt lite som ett lyxproblem just nu när jag svävar på moln över att jag kommer i min gamla "lilla svarta" igen!

Ätstörningsenheten

Jag hade psykologmöte idag och då passade jag på att berätta om mitt återfall i bulimin under vintern/våren och hur jag lyckats ta mig ur det nu när jag bantar "normalt". Jag sa även att jag ibland fortfarande störs av ätstörda tankar och att jag tror att det beror på att jag aldrig fått någon riktig behandling mot ätstörningarna. 

Min psykolog föreslog då att vi skulle ha ett möte med någon från ätstörningsenheten och möjligtvis en dietist därifrån och se om de kunde hjälpa till genom samtal eller någon annan form av behandling. Det känns faktiskt inte helt fel. 

Jag känner mig inte ångestfylld över att jag berättat om detta eller nervös inför mötet, bara lättad. Det är nog ett bra tecken - ett tecken på att jag inte vill vara sjuk igen utan frisk.

Idag har jag på mig ett par jeans som jag provade igår. För en månad sedan satt de jättetajt och igår passade de jättebra men nu bara hänger de från höfterna. Det var nog stretchen som lurades.

Jeansprovning #1

Jag har gått ner 0,2 kg till så nu är det exakt 1 kg kvar till mitt första delmål. Provade jeans och byxor idag för att se vilken storlek jag har nu. Jag har samlat på mig rätt många storlekar här hemma i garderoben så jag har jeans från 31/32 till 34/32 och byxor från strl 46 till strl 40. 

Nu har mina "vanliga" 34/32:or blivit alldeles för stora. De som passar bäst just nu är de mindre 33/32-jeansen och byxor i strl 42. Jag trodde att det skulle ta mycket längre tid att nå hit än vad det har gjort så jag är väldigt nöjd.

Jag kan faktiskt se en viss skillnad i spegeln också: "kärlekshandtagen" börjar försvinna, benen och armarna är smalare nu och midjan vet jag ju att den är mindre eftersom den minskat med 14 cm.

Hjälplös och orolig

Idag vaknade jag till ett meddelande från min bästa vän. Hon hade kollapsat under natten och slutat andas men som tur var var hon hemma hos en kompis vid tillfället och kompisen fick igång hennes andning igen.

Jag blev såklart jätteorolig och har varit det hela dagen. Jag vet att hon mått dåligt den senaste tiden och jag känner mig hjälplös för jag vet inte vad jag ska göra för att kunna hjälpa henne...

Trött och smärtsam dag

Idag har jag känt mig seg sedan jag vaknade. Inte nog med att jag vaknade först kl 12:30 idag, trots att jag somnade redan vid 01-tiden igår (vilket är tidigt för mig). Jag somnade dessutom direkt efter jag tagit min Nitrazepam men innan jag hunnit ta min Imovane (vilket är väldigt ovanligt för mig, det har nog aldrig hänt förut). Sedan vaknade jag inte en enda gång under natten, trots att det stormade så kraftigt utomhus att balkongdörren började smälla och sambon vaknade för att gå upp och stänga den. 

Jag har varit rätt seg hela dagen, haft huvudvärk och känt mig yr, trots att jag ätit (och druckit) mer idag än jag gjort någon annan dag den här veckan. Jag är som jag tror att jag nämnt tidigare väldigt dålig på att dricka vatten så jag trodde först att det var det, så jag köpte chokladvatten och drack en hel 1,5 litersflaska under dagen. 

När det inte botade huvudvärken och yrseln tänkte jag att jag kanske hade ätit för lite så idag åt jag 300+ kcal mer än vanligt, bara för att vara på den säkra sidan. Det hjälpte inte heller nämnvärt. Dessutom har jag ont i nästan hela kroppen, i stort sett alla muskler och muskelfästen värker: ryggen, nacken, axlarna, armarna, bröstmusklerna, höfterna, delar av benen... Jag gick trots detta på en långpromenad idag (bara en, på drygt en timme, men lite extra snabbt). 

Vägde mig imorse och hade gått ner ytterligare 0,1 kg och tappat 2 cm till runt midjan. Nu har jag officiellt gått ner 7 kg och minskat mitt midjemått med 14 cm (på 34 dagar). Jag fick idén att sätta ett mål även för höft- och midjemåttet och kom fram till att en minskning med ytterligare 9 cm runt midjan fr.o.m nu borde vara ett lämpligt mål. Det skulle bli en total minskning med 23 cm. 

Höfterna är lite klurigare att sätta upp något bestämt mål för. Jag har så breda höftben att jag aldrig har kunnat ha jeans med ett midjemått mindre än 29 oavsett hur smal jag varit (jag kunde inte ens ha alla sorters byxor i strl 34 fast jag hade ett BMI på knappt 15) så där får det bli ett spann istället. En minskning på runt 10-16 cm fr.o.m nu känns ganska rimlig, d.v.s en total minskning på runt 24-30 cm.

Jag har en fest jag ska gå på nästa helg och en klänning som väntar på att jag ska passa i den till dess. I strl 40. Det är nästan två hela storlekar mindre än när jag började med dieten, då jag låg på gränsen till strl 44. Det känns fantastiskt att veta att det här faktiskt kan gå, att jag nog kommer att klara av det här om jag bara anstränger mig lite extra den här veckan.

Glad tjej

Här går det visst undan. Nu har jag gått ner nästan ett helt kilo till sedan jag vägde mig igår. Snart har jag alltså nått mitt första delmål (-8,2 kg), det är bara 1,3 kg kvar dit nu. Jag som inte trodde att jag skulle nå dit förrän i slutet av augusti eller början på september. :)

Jag är lite konstig när det gäller viktnedgång, på fler sätt än de ni redan vet om. Jag tänker ju inte "jag vill gå ner 10 eller 20 kg" utan det är snarare väldigt specifika vikter jag vill nå. Egentligen är det ner på hektonivå men det tar jag inte upp här, det blir för bökigt. Rätt så OCD:igt, jag vet. Jag får väl skylla det på min Asperger...

Har jag väl klarat av att nå delmål #2 vet jag att jag definitivt kan klara av att nå hela vägen för då är det största jobbet över och jag kan slappna av lite grann. Jag känner ju redan att jag har kommit in i "flowet" och att det hela går per automatik, vilket är skönt, men det känns fortfarande rätt skört så jag håller andan lite tills dess.

Efter det första delmålet kommer de andra iaf mer och mer tätt, för det blir ju förmodligen svårare och svårare att gå ner i vikt allt eftersom jag närmar mig min målvikt. Dessutom blir det svårare att motivera sig själv när man inte är en riktig tjockis längre.

En lista på mina delmål:

Delmål #1: 8,2 kg efter starten 

(-8,2 kg från startvikten)

Delmål #2: 6 kg efter det första 

(-14,2 kg från startvikten)

Delmål #3: 4 kg efter det andra 

(-18,2 kg från startvikten)

Delmål #4: 3 kg efter det tredje 

(-21,2 kg från startvikten

Delmål #5: 3 kg efter det fjärde 

(-24,2 kg från startvikten)

Delmål #6: 2 kg efter det femte 

(-26,2 kg från startvikten)

När jag väl nått delmål #4 vet jag att jag kommer att se bra ut, kunna klä mig i vad som helst och känna mig som "mitt gamla jag" igen. Det är det som mer än något annat håller min motivation uppe. Det och vetskapen om att det "bara" är knappt 14 kg dit - alltså lika mycket som jag redan gått ner gånger två. 

Så nu är frågan: klarar jag av att göra om den senaste månaden två gånger om (och sedan lite till) för att få tillbaka min gamla kropp? Fuck yeah, det här klarar jag lätt. Peppen är på topp så nu lägger jag i andra växeln inför månad nummer två.

Resultat (14/7-14/8)

De sista två veckorna har min vikt i stort sett stått helt stilla så jag fasade nästan inför vad resultaten för månaden skulle sluta på. Jag misstänker att det beror på att jag lyckats bygga en del muskler (något jag har väldigt lätt för att göra, trots att det inte är mitt mål) samtidigt som jag måste ha tappat en del fett eftersom jag märkt att kläderna sitter lösare plus att mina faktiska mått minskar. Sedan, från i förrgår till igår rasslade det till (äntligen!) och siffrorna började ticka nedåt igen.

Resultaten för första månaden:

Vikt: -6,1 kg
BMI: -2,0
Kroppsfett: 28.09% -> 25.99% (mätt med US Navy-metoden)

Jag tänker att det nog är bäst att jag skriver ner förändringarna i siffror också så att jag har det svart på vitt någonstans. Kroppsmåtten passar väl lika bra in här i bloggen som de övriga siffrorna så de får också stå med här som en liten påminnelse om att det faktiskt går framåt (trots att det inte alltid känns så) och som lite pepp de dagar när det känns extra motigt:

Midja: -12 cm
Höft: -14 cm
Överarm: -3 cm
Underarm: -1 cm
Lår (högst upp): -3 cm (Ska vi gissa var alla muskler har satt sig?)
Lår (ovanför knät): -2 cm
Vad: -2 cm

Det här är ju ändå rätt stora förändringar och ändå kan jag inte riktigt njuta av dem ännu. Jag vet ju att jag själv har svårt för att faktiskt se hur mycket jag har gått ner. Jag känner ju att jag håller på att gå ner i vikt - p.g.a min relativt stränga diet - men för att få någon uppfattning om hur mycket jag redan har gått ner måste jag titta på bilder före och efter eller gå efter klädstorlekar.

En annan sak som jag kan (och tänker) göra är att gå efter fysiska "kännetecken" på när jag börjar nå mitt mål, vilket numera är sunt och rätt flexibelt jämfört med det jag hade när jag var yngre. Det här i kombination med kroppsmått och klädstorlekar är nog det som kommer att fungera mest effektivt för min del, även om det innebär att jag får sluta innan jag når min målvikt. Jag tänker inte låta siffrorna på vågen styra mitt liv igen.

Exempel på sådana fysiska kännetecken är t.ex avsaknad av dubbelhaka, kärlekshandtag, degig mage och "elbow cleavage". Ett annat är hur synliga mina nyckelben, höftben och revben är (jag vill gärna att de ska synas tydligt i vissa vinklar och definitivt när jag sträcker på mig, men de ska inte vara konstant synliga eller speciellt framträdande). Ett tredje är hur stor del av mina lår som rör vid varandra när jag står med fötterna tätt ihop - när det är ungefär 10-15% som nuddar varandra brukar det vara perfekt (sedan blir det för lite).

En mer osäker metod är att helt enkelt förlita mig helt på andra människors omdöme (vilket ju kan variera från välmenande "du är så fin som du är" till personer som är skadligt feta, till kommentarer om att "ja, det skulle ju verkligen inte skada om du gick ner ett par kilo" till en redan mycket smal person) men det tänker jag försöka undvika, även om jag vet att jag kommer att söka bekräftelse och försäkran om att jag ser frisk och normal ut från omgivningen.

Det känns som att jag skulle kunna vakna imorgon och vara 7 kg tyngre (fysiskt omöjligt, jag vet) eller som att jag, även om jag håller min diet på 900-1000 kcal och tränar bort 500-600 av dem varje dag i 4 månader till omöjligt skulle kunna nå mitt mål - trots att det faktiskt är lika fysiskt omöjligt, och därför lika otroligt att jag inte skulle lyckas som det är att jag skulle gå upp 7 kg över en natt. Det är ren biologi, fysik och matematik.

Nu kommer jag att lite teknisk. Fortsätt gärna läsa om ni vill, det är rätt intressant. ;)
Min basala metabolism, alltså den mängd energi i form av kalorier min kropp behöver för att hålla sig vid liv även om jag skulle ligga i koma, är ungefär 1750 kcal/dag. Om jag då ligger på ett nettointag av 1000 kcal per dag (vi bortser från all form av träning här) så innebär det alltså ett underskott på ca 750 kcal per dag bara genom kosten. Eftersom jag inte ligger i koma så kan vi tänka oss att jag varje vaken minut bränner 0,5 kcal extra utöver min basala förbränning bara genom att tänka/stå/sitta/gå/läsa/röka/skratta/prata/you name it

(1750 kcal x 0,5 = 875 kcal) + 1750 kcal = 2625 kcal

När jag tänker efter så är ju det här faktiskt negativa tal, så vi kan faktiskt sätta ett minustecken framför de kalorier som min kropp passivt förbrukar varje dag utan någon egentlig ansträngning från min sida:

-2625 kcal/dag + 1000 kcal/dag = -1625 kcal/dag

Så vi hamnar faktiskt på minus redan innan min träning. Men jag tänker fortsätta med den ändå, dels är den hälsosam på andra sätt och dels den skyndar upp processen genom att hålla igång metabolismen (som annars kan börja sjunka när man äter så lite som jag gör vissa dagar) och genom att man bygger mer muskler som i sin tur öker den basala metabolismen ännu mer, eftersom denna står i proportion till hur mycket muskelmassa personen i fråga har.

Ett kilo fett innehåller ca 7500 kcal, vilket helt enkelt innebär ska man gå ner i vikt och bränna fett genom kaloriunderskott så måste man "samla ihop" 7500 kcal innan man gått ner ett kilo i ren fettvikt. På min nuvarande diet gör jag detta på 4,5 dygn - och då har jag inte räknat in träningen. Räknar jag in den tar det bara 4 dagar. Det här stämmer även bra med min viktnedgångskurva, där jag i genomsnitt gått ned 1,6 kg i veckan.

Det är en av anledningarna till att jag personligen har sådana problem med "Fortsätt att äta 2000+ kcal om dagen men träna bort 600 kcal så går du ner i vikt!"-dieter och även "Ät 1400-1600 kcal om dagen och sitt på röven eller bli utmattad av en 30-minuters promenad, var hungrig och må skit"-dieter och dissar dem hela tiden. Som alla som kan räkna förstår så tar det ju en halv evighet att gå ner ett kilo fett på båda dessa alternativ!

Det sistnämnda, där man äter 1400-1600 kcal, kan gå rätt snabbt och det kan också fungera för några få, men det är 1) nästan alltid väldigt jobbigt och 2) lika ofta bara tillfälligt och tyvärr ofta det första steget i en jojo-diet som leder till en snabb men kortvarig viktnedgång, följt av en snabb viktuppgång där personen dessutom går upp ett par extra kilon som de inte hade från början. Jag tycker däremot att man, om man ska gå ner många kilon och vill kunna hålla fast vid sin diet en längre tid, antingen bör vara beredd på att det kommer att ta lååång tid (vilket självklart är helt ok, jag dömer ingen som väljer att göra på det sättet om det passar dem och deras personlighet bättre, men det är definitivt inget för mig - jag är extremt otålig när det gäller sådana här saker).

Eller så satsar man som jag på en riktig kaloriunderskottsdiet. Inte en med över 1200 kcal, helst inte över 1000 kcal. Det är först då kroppen slutar skrika efter mat hela tiden och anpassar sig till att inte få stora måltider. Om man sedan använder sig av VLCD-shakes eller -soppor, Cambridge, LCHF/Atkins (vilket jag faktiskt använder mig av just nu och som går bra både som en egen diet eller som en kombination med något annat alternativ, typ VLCD-shakes) spelar ingen roll, i slutändan är det ändå kalorierna som räknas.

Det hela blir dock betydligt lättare om man ser till att hålla nere sitt kolhydratintag - så lågt som möjligt men alltid under 30 gram om dagen enligt Atkins-metoden och under 50-90 gram enligt LCHF som är lite mer "flexibel" (d.v.s man ställer in dieten beroende på hur kroppen svarar på den). Just nu siktar jag på max 25-28 gram kolhydrater om dagen.

PROTIP: Skippa Beyoncés vidriga saft och drick bara Cola Zero med cayennepeppar i 7-10 dagar istället. Inget jag rekommenderar men betydligt mer effektivt, jag lovar. (OBS! Prövar du detta så bör du söka hjälp.)

Det känns som att jag tjatar men jag lovar att det här ska bli det sista "tjatet" innan nästa månads resultatinlägg. Jag kommer alltid att föredra snabba resultat, ökad energi, varseblivningsförmåga och närvaro samt drastiskt minskad hunger. Jag gillar dessutom känslan av hunger som uppstår de första veckorna men det är väl någon pervers rest av anorexian som vägrar släppa taget. Nu är hungerskänslorna tyvärr helt borta igen. Jag skulle kunna sluta äta helt nu om jag ville men jag försöker ändå att göra det lite då och då under dagen.

Idag vaknade jag t.o.m tidigare än vanligt, kl 06:15, alert och full av energi. Allt känns jättebra just nu! Nu ska jag ut på morgonens powerwalk, kör tre om dagen nu - först 30 minuter på morgonen (med hantlar), sedan en hel timme på eftermiddagen och sist 15-20 minuter med en av hundarna på kvällen. Det känns jätteskönt att äntligen ha en riktig träningsrutin.

Frustrerad och gnällig

Ska ha mens vilken dag som helst nu så det känns rätt onödigt att väga mig nu. Jag vet ju att jag brukar gå upp runt 3 kg då. Jag vägde mig ändå igår kväll och hade gått upp nästan 1,5 kg utan att ha gjort någonting annorlunda den senaste veckan.

Jag orkar ju inte gå runt och känna mig tjock och misslyckad i onödan, för jag märker ju att jag gått ner i vikt (eller åtminstone ersatt fett med muskler eftersom alla kläder sitter lite lösare) så jag väntar med vägningen tills mensen är över. Då borde det bli ett mycket större resultat också så att jag blir lite extra motiverad.

Dieten funkar bra, håller mig kring 1000 kcal om dagen och går en långpromenad varje kväll. Nu har vi haft så mycket att göra den senaste veckan att det inte har blivit några morgonpromenader men de ska jag börja med igen så fort det lugnat ner sig lite. Jag har fått mycket bättre kondis och orkar gå mycket längre nu än när jag började med promenaderna.

Beroende-test

Jag testade att sluta med mina Xanor Depot ett tag för att se om min teori om att jag typ inte kan bli beroende av något stämmer. Det gör den typ. Jag har ju tagit den här medicinen dygnet runt i över 6 veckor nu och jag känner nada när jag skippar dem i några dagar. Idag är fjärde dagen utan dem. 

För att vara helt säker har jag de senaste nätterna tagit Halcion (som har väldigt kort halveringstid) istället för Nitrazepam (som har väldigt lång) så att det inte är några metaboliter från den som "håller tillbaka" någon eventuell abstinens. Men nej, jag känner ingenting.

En bra dag

Idag har jag varit ute på stan och shoppat och ätit frozen yoghurt med mamma och hennes vänner. Imorgon är sista dagen jag är här i stan, på söndag morgon åker jag hem med ett tidigt tåg.

Min mammas våg, d.v.s min gamla, som jag först trodde visade fel p.g.a att den visade att jag skulle ha gått upp ett halvt kilo när jag kom hit (plus något hekto till dagen efter) verkar faktiskt fungera. 

Jag provade att väga mig på den imorse och fick stå och titta i flera sekunder innan jag registrerade vad den visade. Minus 2,5 kg. Över en natt. Totalt sett har jag alltså gått ner 5,7 kg på 19 dagar, nästan exakt 2 kg i veckan.

Nu ska jag sova gott. Imorgon ska bli ännu en bra dag.

Osötat

Fan.

Jag känner mig så tråkig och ego när jag inte äter precis som andra. Men jag vill göra någonting för mig själv, för mig och ingen annan, bara för en gångs skull. Kan jag inte bara få göra det utan att få skuldkänslor? Utan att behöva känna mig elak eller dålig?

Vi har inte ens en riktig våg här så jag kan inte se om jag gått upp eller ner medan jag varit här. Jag har planerat att köpa en ny men det har inte blivit av än.

Nu har min kompis åkt härifrån. Det var kul att träffa henne men tråkigt att det blev så kort. Det blir det alltid.