Ätstörningsenheten

Jag hade psykologmöte idag och då passade jag på att berätta om mitt återfall i bulimin under vintern/våren och hur jag lyckats ta mig ur det nu när jag bantar "normalt". Jag sa även att jag ibland fortfarande störs av ätstörda tankar och att jag tror att det beror på att jag aldrig fått någon riktig behandling mot ätstörningarna. 

Min psykolog föreslog då att vi skulle ha ett möte med någon från ätstörningsenheten och möjligtvis en dietist därifrån och se om de kunde hjälpa till genom samtal eller någon annan form av behandling. Det känns faktiskt inte helt fel. 

Jag känner mig inte ångestfylld över att jag berättat om detta eller nervös inför mötet, bara lättad. Det är nog ett bra tecken - ett tecken på att jag inte vill vara sjuk igen utan frisk.

Idag har jag på mig ett par jeans som jag provade igår. För en månad sedan satt de jättetajt och igår passade de jättebra men nu bara hänger de från höfterna. Det var nog stretchen som lurades.