Pengar på försäkringen

Fick just ett brev från försäkringsbolaget med beskedet att de kommer att börja utreda hur stor ersättning jag har rätt till (p.g.a medicinsk invaliditet). Det kan bli runt tiotusen eller så kan det bli flera hundratusen kronor.

Jag är bara väldigt glad över att jag kommer att få någon sorts ersättning för den tid som jag "hamnat efter" i livet. Att jag får en chans att komma ikapp, då andra i min ålder som kunnat slutföra gymnasiet i normal ålder också har kunnat jobba och tjäna pengar sedan de var 19 år.

Jag började läsa första året på gymnasiet när jag var 19 år. Året innan hade jag läst in kärnämnena från både åttan och nian. Nu har det gått ca 5 år sedan jag började mina gymnasiestudier och jag har fortfarande drygt en termin, kanske två, kvar tills jag har min examen.

Jag har MVG/A i de flesta ämnena (jag har även fotografiskt minne och en IQ på 129-137) så jag är inte dum på något sätt. Jag lär mig ovanligt snabbt. Det är min sjukdom och mina funktionshinder som hindrar mig från att klara av skolan inom den normala tidsramen och i en vanlig klass.

Visst kan jag pressa mig själv, det har jag provat och kortsiktigt sett har det funkat. Jag har blivit färdig med ett moment eller en kurs i tid/innan alla andra och gjort mer än vad som krävts för högsta betyg. Men det har nästan alltid slutat med inläggning eller iaf sjukskrivning i minst en halv termin och minskad mental förmåga lika lång tid efteråt.

Jag är "av" eller "på" - det är bara så. Nu har jag hittat ett mellanläge, som enligt mig ligger för nära "av" men som iaf funkar någorlunda.

Man kan jämföra med en defekt bil. Andra människor kan växla upp och ner hur de vill men ligger generellt mellan tvåan och fyran, beroende på vad som krävs av dem. Mitt nuläge är som att alltid ha i ettan eller tvåans växel ungefär, vilket ju är bättre än att stå helt still. Man rör sig hela tiden framåt, även om det inte går fort. Jag skulle ju föredra att alltid ligga på typ fyran men sedan kunna växla upp och ner beroende på situationen.

Nu vet jag ju att min växellåda glappar så jag vet att ligger jag på fyran för länge hoppar femman i och då har jag ingen kontroll över bilen längre, bromsarna slutar funka och det slutar med att jag krockar och blir av med körkortet.

Det bästa vore nog om jag fick medicin och hjälp så att jag kan ligga runt trean, då skulle jag kunna känna mig relativt säker på att allt går framåt utan att slå över.

Nu ska jag börja skriva på brevet till försäkringsbolaget. De vill att jag ska beskriva mina problem med egna ord och sedan kommer de även att begära utdrag ur mina journaler.