Ätstörd

Kollade just igenom kriterierna för olika ätstörningar och insåg att jag har ju faktiskt en ätstörning, Ätstörning UNS (typ 3 och 4) just nu. Och om jag fortsätter som jag har gjort den senaste tiden i en månad till så har jag fått återfall i bulimi. Inte så kul.

Det dämpar ångesten iaf. Jag har alltid varit bra på att kräkas. Och det ger mig kontroll över mina känslor för en stund och det är något jag behöver just nu mer än något annat.

Jag äter inga gigantiska mängder mat sådär som man hör att vissa gör, jag vill ju kunna få upp allt igen. Men jag kan äta t.ex en hel Ben&Jerry's (mest för att det inte ska finnas något kvar till senare) och det skulle jag ju inte göra annars.

Eller ett helt paket kakor. I vanliga fall tar man ju bara några stycken men när man vet att man ska kräkas är det nästan bättre att äta mer, det går faktiskt mycket lättare då.

Men jag hatar inte min kropp nu. Är jag nöjd? Inte helt men jag blir inte äcklad som jag blev när jag var yngre och anorektiker. Då hade jag hatat den kropp jag har idag.

Nu är det ångestdämpningen jag är ute efter. Lugnet med stort L. Som flera Xanor 2 mg och några Imovane fast med en mental klarhet som inga benzos kan ge en.