Längtan och sömnbrist

Det ska bli så skönt att äntligen få en kontinuerlig kontakt inom psykiatrin igen. Det känns lite jobbigt att erkänna men jag har faktiskt känt mig lite utelämnad sedan jag lämnade specialistenheten i Stockholm i höstas. Förhoppningsvis är det bara några veckor kvar nu och jag går här hemma och väntar.

Jag kan inte sova, trots två 7,5 mg Imovane. Nu har jag tagit en 10 mg Stilnoct också så nu ska jag verkligen försöka få några timmars sömn innan jag måste upp igen. Har ett möte kl 14 imorgon och måste upp igen vid 11-12.