Ångest

Jag fick just reda på att jag har fått fri utgång i fyra timmar om dagen. Nu har jag ställt in möten och planer jag gjort för dagen i onödan...

Jag har även börjat få ångest på riktigt och för första gången på 10 år har jag inte haft någon vid behovs-medicin på två dagar. Det är både skrämmande och lite häftigt att jag klarat av det men nu har de satt in Sobril igen (bara 5 mg vid behov) som jag nu spottar ut och sparar istället för att vägra att ta. 

Om de tänker spela hard-ball så skulle de nog ha tänkt efter två gånger för de vet inte vem de spelar med. Jag har bestämt mig för att jag ska ha en bättre medicin och jag tänker inte ge mig innan jag fått den, kosta vad det kosta vill. Jag vet hur jag ska göra för att få min vilja igenom.

Det här är psyket och här får jag som jag vill. Det var här jag blev vuxen och det är här jag kan alla regler och lagar utantill. Skötarna och sjuksköterskorna är trevliga men de är ändå bara människor som tror att tigern de tar hand om kommer att vara lika charmig i djungeln som den varit i sin inhägnad. 

Det här är min djungel och de bestämmer inte här, även om de gärna får tro det.