Robotångest

Jag planerar att lämna min sambo. Det känns jobbigt, trots att det känns rätt. Det är så mycket som ska fixas, jag måste skaffa en ny lägenhet och dessutom kommer sambon nog att försöka hindra mig från att lämna honom. Jag har berättat att jag inte trivs i vårt förhållande så han vet att jag funderat på att lämna honom men inte att jag redan har bestämt mig.

Just nu orkar jag dock inte ta itu med själva lämnandet, jag har nämligen börjat må dåligt. Riktigt dåligt. Det är inte så att jag är ledsen eller har ångest, jag har bara inga känslor alls. Jag känner ingenting. Jag är som en robot som går omkring och existerar. Det blir svårt att motivera sig till att göra någonting. Minsta lilla grej blir ett projekt eftersom min inre motor verkar ha stannat helt.

Jag hade ett läkarmöte för några dagar sedan och läkaren blev så oroad att hon först ville lägga in mig för ECT-behandling men efter lite övertalning från min sida gick hon med på att jag fick komma tillbaka dagen efter för en ny bedömning.

Läkaren jag träffade dagen efter tyckte att jag kunde behandlas i öppenvården tills vidare och när jag föreslog Voxra tyckte han att det var en bra idé så han skrev ut den. Det här är fjärde dagen jag tar den och hittills har jag inte märkt någonting. Ingen effekt men inte heller några biverkningar eller insättningssymptom.

Det gör mig lite besviken, jag hade ju hoppats på någon liten effekt åtminstone, men om några dagar ska jag iaf få öka dosen och förhoppningsvis börjar jag känna av något då. Jag är däremot, förståeligt nog, lite skeptisk.

Inga antidepressiva medel någonsin haft någon positiv effekt på mig så Voxra är (bortsett från den nya medicinen Aurorix och ett andra försök med en hög dos Lamictal, som jag tog första gången när jag var 17 år och nydiagnosticerad) den enda antidepressiva medicinen som finns kvar för mig att testa.

SNRI-preparat har alltid gjort mig antingen hypoman (som Efexor när jag var 16 år) eller psykotisk (som Cymbalta när jag var 21 år och inlagd). SSRI-mediciner har ingen som helst effekt på mig, inte Mitrazapin heller.

Jag minns att Lamictal inte hjälpte nämnvärt trots att jag tog den precis som jag skulle i minst ett tre-fyra månader (mamma eller personalen på behandlingshemmet såg till att jag tog min medicin på den tiden) i en "normal" dos, även om den kanske inte var jättehög. Sedan slutade jag med både den och litium för att "jag var ju frisk". Alltså hypoman.

Jag hoppas ändå att Voxra kommer att hjälpa mig ur depressionen den här gången men om inte det hjälper så håller jag tummarna för Aurorix. Jag vill ju helst undvika ECT om jag kan.

Imorgon (idag) har jag ett psykologmöte men jag ska be om att få träffa en läkare också. Jag ska försöka få en starkare benzo så att jag orkar göra saker. Igår kunde jag inte ta mig upp ur sängen innan jag hade tagit 40 mg Metamina (dexamfetamin), 30 + 20 mg Sobril och 10 mg Stesolid samt druckit ett stort glas Bailey's.

Det kändes som att jag hade bly i hela kroppen och ett vakuum i huvudet. Jag orkade inte tänka och kunde knappt röra mig, det var som att vara riktigt, riktigt bakis - minus ångesten, huvudvärken, törsten och suget efter pizza. Jag kände inte alls igen känslan men det är nog någon form av psykosomatisk "ångest" eftersom benzon och Metaminan hjälpte.

Jag har för övrigt inte tagit benso på länge, bara Imovane till sömnen sedan i mars så jag har en Sobril på lager (har typ bara en Stesolid kvar, det var länge sedan jag fick det utskrivet). Just nu skulle jag däremot vilja ha något som verkar snabbare, längre och är mer "potent". Jag kan ju inte ligga och vänta halva dagen på att Sobrilen ska verka, dessutom känns det skumt att behöva knapra 5-6 tabletter varje gång.