Ätstörd igen

Jag skrev ju tidigare om att jag fått ett återfall i en av mina ätstörningar. Nu är det alltså officiellt, jag har fått bulimi igen. Det är inte officiellt såklart, men kriterierna för bulimia nervosa är uppfyllda nu. Nu känner jag mig inte alls sjuk men jag vet ju att det är för att jag jämför med hur det var när jag var yngre, typ 14-15 år.

Jag har inga planer på att berätta om det här för min psykolog eller för läkarna. Om jag vill bli frisk så blir jag det tids nog, det har jag blivit förut och då var jag betydligt sjukare och utan någon som helst insikt (jag tyckte att jag var fetare då än vad jag är idag trots att jag vägde 46 kg till mina 175 cm). Nu vill jag inte alls bli frisk, tvärtom.

Egentligen skulle jag nästan vilja bli ännu sjukare eftersom jag längtar efter att kunna känna någonting, vad som helst. Så känslolös känner jag mig just nu. Fast jag vet att det bara är depressionen som talar. Jag tror att det är därför jag hetsäter och kräks - då känner jag faktiskt något för en stund.

Jag hatar inte ens min kropp, inte på riktigt. Jag vet vad det innebär att hata sin kropp och att sådant kräver engagemang och motivation. Visst, jag tycker att jag är alldeles för fet och jag skulle vilja gå ner en hel del i vikt men jag har inte energi nog att bry mig tillräckligt mycket om den för att känna avsmak.

Ändå kräks jag nästan varje dag. Go figure.