Medicin?

Jag pratade med en av sjuksköterskorna imorse och när hon fick höra hur lite jag sovit den senaste veckan (i snitt 4 timmar per natt) så blev hon oroad. Hon ansåg att jag fick för lite sömnmedicin och ville få läkarna att höja den (ev. lägga till en Imovane till min nuvarande Nitrazepam). 

Jag har ju tidigare varit lite sur på läkarna här i Umeå för att det tagit sådan tid att få medicinsk hjälp med framför allt sömnen. Samtidigt så kan jag nu förstå deras avvaktande attityd då jag nu vet att de inte haft tillgång till mina tidigare journaler. De har alltså inte kunnat kontrollera att allt som jag har sagt stämmer. 

Det enda läkarna här har vetat är att jag har ADHD (dels för att jag får Metamina utskrivet och dels för att jag hade en kopia på just ADHD-utredningen hemma). Resten av min historia hade jag ju faktiskt lika gärna kunnat hitta på bara för att få tag på narkotikaklassade mediciner. 

Det finns säkert de som gått betydligt längre än att göra tre besök på psykakuten och dra samma trovärdiga lögn varje gång om det betydde att de sedan fick stående recept på Sobril, Imovane, Nitrazepam och Stesolid. 

Men denna förklaring får ju läkarna i Sthlm att framstå som ännu sämre än jag tyckte att de var då. Där har man ju hela tiden haft tillgång till alla mina journaler och utredningar, även de somatisk-medicinska. 

Trots detta har man där (bortsett från den bra läkare jag hade under flera år) konsekvent valt att avstå från att ge mig - en vuxen människa - optimal behandling, både gällande depression, sömn och ångestlindring. Det valet har jag väldigt svårt att förstå.

Nu verkar det iaf som att jag äntligen kommer att kunna få åtminstone viss hjälp med dessa problem från psykiatrin här i Umeå. Det känns faktisk helt otroligt skönt.